Reporter: Johan, du är ju riktigt uppvaktad. Hur känns det?

Johan: Det känns underbart men samtidigt känns det lite tråkigt att inte kunna skriva till alla. Skulle det va. Man hinner inte med.

Reporter: Vad vill du säga till dom här tjejerna som står?

Johan: Om det är något jag vill säga till dom? Jag vill be så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte hinner skriva till alla som vill och sådär så, jag har faktiskt inte tid. Jag vill verkligen göra det men jag hinner inte. Så där vill jag säga. Nått sånt *Han pratar för fort så jag hinner inte uppfatta vad han säger*



Reporter: Vad tycker du om ditt uppträdande?

Johan: Det var bra. Jag är nöjd. Eller alltså jag är tillräckligt nöjd. Jag är aldrig helt nöjd, saker kan alltid bli bättre med och så var det bra att jag fick sån konstruktiv kritik eller så jävla konstruktiv var den väl inte eller de sa att det var en för vuxen låt. Jag förstår inte riktigt vad dom menar där.. Jag tycker inte det. Jag håller inte med dom.

Reporter: Johan, vad tänker man där när man står och tar emot sådan kritik från juryn?

Johan: Ehm.. Man tänker inte. *Skratt*

Reporter: Vad tänker du efter då uppträdandet?

Johan: Jag tyckte det.. tillräckligt nöjd som sagt, känner jag mig. Känns väl ganska bra.