Recension: Johan Palm - Katalin [SvD.se]

Mer rart och gulligt än bra på riktigt

Det var Johan Palm som orsakade den största hysterin i den senaste omgången av Idol. Sjuttonåringen från Mjölby vann inte men det var han som blev de unga flickornas favorit. Med det britpoppiga debutalbumet My antidote fick han dessutom ett välvilligt mottagande av landets recensentkår och höga listplaceringar.

 

När han gör sin andra sommarturnéspelning i Uppsala är det dock en liten publik som slutit upp. Framme vid scenkanten står hundratalet tjejer, från tioåringar till tonåringar. Längre bak i lokalen står föräldrarna till de som ännu inte får gå på konserter själva. Det är nästan lite sorgligt, men det är så det brukar vara; när tv-kamerorna släckts och tidningarna slutat rapportera svalnar intresset.

 

Entusiasmen hos de som ändå kommit är det dock inget fel på. Inga svimmar, men det skriks en hel del. Framför allt filmas och fotograferas det med mobilerna från början till slut.

 

Det är en kort konsert, fyrtio minuter, inkluderande två extranummer. Det är precis lagom. För fansen är det ju ändå minst lika viktigt med den efterföljande signeringen.

 

Musikaliskt är det mer rart än bra på riktigt. Johan Palm och hans unga band, inkluderande brorsan Henrik på gitarr, leker tuffa rocksnubbar. Sjuttonåringen rufsar runt sitt blonda hår och försöker se lite depraverad ut men låter som en konfirmand när han vid ett tillfälle säger ”vilken trevlig stämning det är här i kväll”. Att rösten går upp i målbrottsfalsett när han säger det är hur gulligt som helst.


Källa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0