Ni vet att ni är privilegierade. Det här är inte vilken spelning som helst. Det är premiären på min turné, säger Johan Palm. Rösten sticker upp i en tupp. Nallebjörnar, rosor och paket kommer flygande mot scenen.

Tack, flingor!

Johan Palm ser ut som en liten Pete Doherty i peruk.

Bandet som ett Sugarplum fairy för ”Småstjärnorna”.

Slängig tonårspop

Tillsammans presterar de en slängig tonårspop utan någon som helst koll på koordinationen. Det är sött, mer än någonting annat.

Som liveartist är Johan Palm ungefär lika mogen som ett grönt plommon.

Och så var det hans orkester.

Den här typen av post-britpop kräver sin smuts under naglarna. Men det stundtals taffliga framförandet är svårare att svälja med tanke på att allt egentligen är en minutiöst uttänkt produkt av tv-programmet ”Idol”, skivbolaget Sony och några av

Sveriges styvaste låtskrivare.

Behöver repa mer

Gröngölingarna behöver helt enkelt hänga mer i replokalen.

Men – som Johan Palm själv sjunger – han har all tid i världen. Och ingenting kan ta ifrån Mjölbymannen en nervig personlighet, charm och stjärnkvalitet vida överlägsen ”Idol”-föregångare som nu åker färja till Finland.

Jag önskar honom all lycka.