Pop Första tanken när jag lyssnar på My antidote: "Det låter inte så dåligt i alla fall." Johan Palms debutplatta är rejält mer påkostad och genomarbetad än de flesta andra som kommit ut från Idolfabriken. Han står stabilt i sina trasiga jeans och kommer ut som ett extra snällt Sugarplum fairy. Det är precis lika slätstruket som det ska vara, men tack vare material från bland annat Niclas Frisk, uppvuxen i Mora, och Andreas Mattsson klarar han lätt marginalen för godkänt.

Men bra blir det bara bitvis (som på All the time in the world). Och efter att den första lättnaden lagt sig återstår sex trista låtar.